Visst nappar det

Programmet Visst nappar det som gick på SVT för många år sedan, kan på nytt ses på SVT's webbplats. Kolla på det!
Till skillnad från dagens fiskeprogram är Visst nappar det informativt, intressant och bidrar med ett kunskapslyft vad det gäller fiske. Bengt Öste och Larz Thure Ljungdahl är exemplariska pedagoger. Se och lär!

Bambuspö och mask

I går kväll stack Stickan och jag ut en stund för att fiska. Vi brukar traditionellt ta en abborrmetarkväll någon gång under sommaren. Så ock denna sommar. Stickan hade plockat mask med viss möda. Trots det blöta vädret den senaste tiden var det inte direkt lättplockat. Han hade dock fått ihop ett gäng till slut. Även några nyupptinade räkor fick följa med som testbete.
För några år sedan hade Stickan, Roffe och jag fått en rad jättefina abborrar på ett ställe. Vi åkte förstås dit för att pröva lyckan. Det var en mager utdelning. Jag fick en rackare som var i bra matklass men sen var det finito. Vi flyttade oss en bit dit där Stickan förra året tappade en jätteabborre. Det var absolut den största som både han och jag sett och hade med säkerhet fått komma med i "Napp & Nytt" om han bara fått upp den. En bedrift som var så gott som omöjlig med bara ett bambuspö och lite metrev.
Hur som helst, i med krokarna och sen är det bara att vänta. Plötsligt dyker Stickans flöte, för att nästa sekund studsa tillbaka och lägga sig på yten. Stickan drar och tungt är det. Förväntansfulla sticker vi båda två våra näsor över relingen för att se vad som skall dyka upp. Det visar sig att det är en präktig brax! Dock är det väl bara folk födda på 1800-talet som käkar brax så - kroka av och börja på nytt igen. Snart inser vi att även detta ställe är tomt på aborre så det är dags att röra på sig igen.
Nu lade vi båten i ett litet trångt sund för att testa. Här stod det i alla fall litet abborre i mittfåran på sundet och vi lyckades till slut att dra upp några stycken av dom .
Dags för fika! Stickan bjöd på kaffe och färska Favvanbullar (den som inte smakat denna delikatess är en fattig människa). Det satt perfekt nu.
Efter fikat bestämde vi oss för att skippa metet för dagen och i stället övergå till gäddspinn. Vi for runt en stund i vikar och vassar. Efter ett visst gnetande och med solen sakta dalande högg det i alla fall på en bra matgädda som Stickan tog hem till Stefan. Han är en stor gäddgourmet.
Vi hade under hela kvällen klarat oss från regn, men på hemvägen då vi närmade oss fastlandet for vi in i ett ovädersmoln. Regnet piskade vasst i ansiktet och det var skönt att komma in i hamn.
Även om vi inte fick supermycket fisk så var det en trevlig kväll!
Snart är det kräftfiske vid Domarudden. Undrar stilla hur det skall gå i år. Förra årets två kräftor bör väl kunna slås, men man vet aldrig förrän efteråt.

Precis innan den övergår i file'stadiet

Den stolte jägaren!

Trofe' och Pate'

Gun och undertecknad har haft fyra veckors semester nu under Juli. Målat om huset har vi gjort och några fisketurer har det inte blivit alls i stort sett. Inget att sakna egentligen eftersom denna sommarmånad brukar ge en tämligen mager fiskelycka. Vi stack dock ut en stund i torsdags. Upp till dom vanliga ställena runt Klintsundet. I början verkade havet helt dött. Vi började fiska i viken vid Ängsholmen utan resultat. Vi åkte vidare till de "hemliga öarna" men ingen lycka där heller. Jag körde igenom det smala sund som löper mellan den ena ön och grynnan och kom ut på sydsidan där vassarna breder ut sig. Här får jag plötsligt ett hugg på mitt Atom och det rycker ordentligt i spöt. Den känns hyggligt stor och fajtas rejält mot slirbromsen. Rätt var det är så slackar linan och fisken är borta. Retfullt! Andra gången som det händer med detta drag denna sommar. Händelsen får mig direkt att byta ut trekroken. Borde gjort det efter förra incidenten! Klumpigt!
Hur som helst, skam den som ger sig! Iväg vidare till de andra pålitliga ställena. Nordostvinden gör det dock lite svårt eftersom vi hela tiden driver i fel riktning. Bäst här uppe är faktiskt då det blåser nordvästan. Många säger att det skall vara sydliga vindar för ett bra fiskafänge, men själv har jag nog haft minst lika stor fiskelycka vid nord- eller nordvästlig vind. Dessutom ligger öarna och grynnorna här uppe vridna i en sådan riktning att man framgångsrikt kan driva längst med strandkanterna då nordvästan hjälper till.
Ingen av oss känner dock några som helst tendenser till hugg så jag föreslår Gun att vi skall testa ett nytt ställe en bit upp mot Själbottna. Har kollat på sjökortet och där har det sett fint ut. Det är ett litet sund mellan två öar och med grynnor och stenar i utkanten. Ofta brukar verkligheten inte stämma överens med kartan, men i detta fallet var det full pott. Hela stället såg spännande ut. Vassruggar längst stranden och vid sundet fullt av sten och grynnor med små glesa bestånd av vass mellan.
Jag börjar kasta med mitt Atom medan Gunsan byter drag till en Zalt 39. Tänkte i mitt stilla sinne att platsen är nog väl grund för en Zalt som ju dyker rätt rejält, men jag säger inget. Precis när Gunsan skall veva in sista metern för att ta upp draget för ett nytt kast, exploderar vattenytan och en stor käft glufsar tag i hennes vobbler. Den är stor! Inget tal om saken! Gunsans rulle slirar intensivt då besten drar iväg. Jag börjar famla efter både håv och huggkrok. Gunsan jobbar sammanbitet och får vid flera tillfällen den store antagonisten så nära att man lungt kan konstatera att det här är ingen liten tvåkilostjej. Runt båten, inunder båten, ut igen, in igen, ut på nytt, in på nytt, puh! Gunsan är nästan svettig av fajten och de vita knogarna, hudrodnaden på kinderna och mördarblicken avslöjar att - här är det allvar! Hon håller på så där en tjugo minuter innan mjölksyran i krokodilens muskler och senor till slut får den att ge tappt. Den låter sig långsamt släpas in mot relingen, dekorerad med stora blåstångsruskor och strängar av abborrgräs. Väl i båten verkar den halvdöd av utmattning och ligger helt stilla.
- Ska vi kasta i den, frågar jag stilla.
- Nej, den här vill jag ha hem, säger Gunsan, det är den största gädda som jag någonsin fått.
Jag förstår henne. Jag är en stor ivrare i detta att göra naturen en tjänst genom att återföra fångsten till sitt rätta element, men har man fått en fisk så stor att den saknar jämförelse med allt annat som man fångat i sitt liv, är trofe'-tanken förståelig.
Berra och farsan var förstås nere vid varvet när vi kom tillbaka. Inte utan skadeglädje konstateras av dessa båda herrar, att undertecknad för att få en chans till fiskfångst, borde låta "kärringen" stanna hemma! Dom är för sköna!
Väl hemma måste bytet mätas, vägas och fotograferas, givetvis!
Data:
Längd - 96 cm
Vikt - 5.2 Kg
I magen (konstaterad i samband med rensning) - en lake (antagligen)
Vikt file'er: 1.5 Kg
Guns stolthet och lycka - Omätlig

Burma är i alla fall inte ett fattigt land vad gäller förmågan att skapa färgkombinationer.

Fiskehatten

Jag förstår nu så här efteråt att Lelle under en lång tid varit bekymrad över mina val av de huvudbonader som jag bär då jag är ute och fiskar. Dom är väl i sig inte något märkvärdiga tycker jag själv. Det är väl sånt som folk har mest, kepsar eller yllemössor, beroende på väderlek och säsong. Lelle verkar dock ha sina egna åsikter i ämnet! Vi var på party hos honom & Anita i början på Juli. Stolt kommer han plötsligt framskridande med en skapelse som jag i min vildaste fantasi inte kunnat föreställa mig att någon levande varelse på jorden skulle ha kreativitet nog att hitta på. Han sätter den på min skalle och förklarar högtidligt att denna från och med nu skall fungera som min nya fiskehatt. Han har köpt den i Burma och det kan man förstå när man ser den. Snygg på sitt sätt är den och den sitter bra på knoppen det gör den. Den mest utmärkande egenskapen hos denna hatt är dock mängden av färger som den har. Dator- och bildskärmstillverkare brukar ofta briljera i antalet färger och nyanser som kan visas. Det brukar vara flera miljoner på moderna datorer. Vid en hastig blick förstår var och en att även den modernaste dator står sig blek i jämförelse med denna hatt! Jag hyser en stilla undran över om sjöfartsverket eller kustbevakningen kommer att stoppa mig när jag är ute iklädd denna hatt. Det är väl inte helt uteslutet att vimlet av färger kan orsaka förvirring bland handelssjöfarten och misstolkas som en besynnerlig farledsmarkering.
Ändå lovar jag dig Lelle att jag med stolthet kommer att bära denna regnbåge i all framtid då jag är till sjöss, eller åtminstone till den blåser av skallen på mig!