Trofe' och Pate'

Gun och undertecknad har haft fyra veckors semester nu under Juli. Målat om huset har vi gjort och några fisketurer har det inte blivit alls i stort sett. Inget att sakna egentligen eftersom denna sommarmånad brukar ge en tämligen mager fiskelycka. Vi stack dock ut en stund i torsdags. Upp till dom vanliga ställena runt Klintsundet. I början verkade havet helt dött. Vi började fiska i viken vid Ängsholmen utan resultat. Vi åkte vidare till de "hemliga öarna" men ingen lycka där heller. Jag körde igenom det smala sund som löper mellan den ena ön och grynnan och kom ut på sydsidan där vassarna breder ut sig. Här får jag plötsligt ett hugg på mitt Atom och det rycker ordentligt i spöt. Den känns hyggligt stor och fajtas rejält mot slirbromsen. Rätt var det är så slackar linan och fisken är borta. Retfullt! Andra gången som det händer med detta drag denna sommar. Händelsen får mig direkt att byta ut trekroken. Borde gjort det efter förra incidenten! Klumpigt!
Hur som helst, skam den som ger sig! Iväg vidare till de andra pålitliga ställena. Nordostvinden gör det dock lite svårt eftersom vi hela tiden driver i fel riktning. Bäst här uppe är faktiskt då det blåser nordvästan. Många säger att det skall vara sydliga vindar för ett bra fiskafänge, men själv har jag nog haft minst lika stor fiskelycka vid nord- eller nordvästlig vind. Dessutom ligger öarna och grynnorna här uppe vridna i en sådan riktning att man framgångsrikt kan driva längst med strandkanterna då nordvästan hjälper till.
Ingen av oss känner dock några som helst tendenser till hugg så jag föreslår Gun att vi skall testa ett nytt ställe en bit upp mot Själbottna. Har kollat på sjökortet och där har det sett fint ut. Det är ett litet sund mellan två öar och med grynnor och stenar i utkanten. Ofta brukar verkligheten inte stämma överens med kartan, men i detta fallet var det full pott. Hela stället såg spännande ut. Vassruggar längst stranden och vid sundet fullt av sten och grynnor med små glesa bestånd av vass mellan.
Jag börjar kasta med mitt Atom medan Gunsan byter drag till en Zalt 39. Tänkte i mitt stilla sinne att platsen är nog väl grund för en Zalt som ju dyker rätt rejält, men jag säger inget. Precis när Gunsan skall veva in sista metern för att ta upp draget för ett nytt kast, exploderar vattenytan och en stor käft glufsar tag i hennes vobbler. Den är stor! Inget tal om saken! Gunsans rulle slirar intensivt då besten drar iväg. Jag börjar famla efter både håv och huggkrok. Gunsan jobbar sammanbitet och får vid flera tillfällen den store antagonisten så nära att man lungt kan konstatera att det här är ingen liten tvåkilostjej. Runt båten, inunder båten, ut igen, in igen, ut på nytt, in på nytt, puh! Gunsan är nästan svettig av fajten och de vita knogarna, hudrodnaden på kinderna och mördarblicken avslöjar att - här är det allvar! Hon håller på så där en tjugo minuter innan mjölksyran i krokodilens muskler och senor till slut får den att ge tappt. Den låter sig långsamt släpas in mot relingen, dekorerad med stora blåstångsruskor och strängar av abborrgräs. Väl i båten verkar den halvdöd av utmattning och ligger helt stilla.
- Ska vi kasta i den, frågar jag stilla.
- Nej, den här vill jag ha hem, säger Gunsan, det är den största gädda som jag någonsin fått.
Jag förstår henne. Jag är en stor ivrare i detta att göra naturen en tjänst genom att återföra fångsten till sitt rätta element, men har man fått en fisk så stor att den saknar jämförelse med allt annat som man fångat i sitt liv, är trofe'-tanken förståelig.
Berra och farsan var förstås nere vid varvet när vi kom tillbaka. Inte utan skadeglädje konstateras av dessa båda herrar, att undertecknad för att få en chans till fiskfångst, borde låta "kärringen" stanna hemma! Dom är för sköna!
Väl hemma måste bytet mätas, vägas och fotograferas, givetvis!
Data:
Längd - 96 cm
Vikt - 5.2 Kg
I magen (konstaterad i samband med rensning) - en lake (antagligen)
Vikt file'er: 1.5 Kg
Guns stolthet och lycka - Omätlig