La'de swinge, la'de rock and roll...

I tisdags kväll så var vi med min gamla svåger Ingemar och hans Gudrun på ångbåten Blidösund. Du vet den som brukar fungera som musikbåten framför andra. Ingemar hade fixat biljetter. Han är ju lite freak på blues, men är även en ivrig entusiast vad gäller Chuck Berry, Jerry Lee Lewis och liknande. I går spelade Jerry Lee's syrra, Linda Gail Lewis. En skitmysig tjej på dryga 60. Hon spelar piano och sjunger. Kompgrupp (svenska lirare) med bas, trummor och gitarr. Stilen - tja - Jerry Lee låtar, lite Little Richard, Fat's etc. Det mesta framfört i ett högt tempo i rockabilly- boogierock- stil. Jävlar vilket drag det var i tanten. Nästa gång hon är i Sverige så ska jag se henne igen tror jag.

Norrlandskonsulten köper en CD och får en efterlängtad autograf

Och även Lindas charmerande dotter Ann skrev en signatur åt Linkan

Linda Gail Lewis kör så det ryker

Chicago i Stockholm

En liten rapport från konserten i fredags:
När Gunsan och jag började närma oss Skansen- och Gröna> Lund-området efter en promenad från Östermalm, så uttalade jag en stilla undran om det var så att vi var de enda sörjande som skulle sitta i publiken. Men, vartefter vi närmade oss Cirkus så förstod jag att - näe, så blir det nog inte. Massor av lirare som stod å viftade med plakat,"Biljetter köpes", vittnade om att det nog var slutsålt och att Gunsan och jag inte skulle sitta där mol alena direkt. Det var fullsatt - till sista stol! Å jag har väl sällan sett en publik med en medelålder på sådär 60 klappa i händerna, vråla och stampa med fötterna så att jag trodde att golvet slulle brista. Vilken stämning!

Chicago gjorde sitt jobb! En bra konsert med ordentligt ös och där man gav publiken vad dom förväntade sig. Ett spektrum av låtar från deras 41-åriga karriär med tyngdpunkt på eran 1970-1990. Bandet består idag av 8 medlemmar. Kvar från starten är Robert Lamm och trumpetaren (tappat namnet just nu). Både Gunsan och jag gick hem nöjda och med ordentlig trombon-tinnitus sjungades i öronen. Det var som en konsert ska vara på något sätt.

"Jag var där"-bevis. Chicago på Cirkus 18 Juli 2008

Jodå - visst har storleken betydelse

Stickan och undertecknad har varit ute ett par gånger under de senaste veckorna för att leta abborre. Det har inte varit lätt minsann. När man var liten så kunde man ju få abborre överallt och närsomhelst. Var det ingen abborre man fick upp så satt där åtminstone en retlig mört på kroken. Det nappade på den tiden. Nu nappar det nästan inte alls längre. Visserligen så fick Stickan och jag upp lite abborre efter envist letande bland grynnor och vassar, men oftast var de inte större än sardiner. - och var är mörten? Inte för att man vill få upp mört direkt, men det är ju oroande att den verkar helt att ha försvunnit. Att fiska numera är inte att jämföra med fisket man upplevde som grabb! Dåförtiden kom man aldrig hem tomhänt. Idag får man verkligen leta för att hitta fisk. Men...vi hade det mysigt i alla fall och salladen från Favvan smakade bra.

Abborrfiske vid Skåvsjöholm - Koncentrationen är påtaglig

Jodå - det finns en abborre på bilden - leta!

Stickan i Siarösundet