Second Life fortsätter

Har skrivit lite om Second Life i ett tidigare inlägg. Jag var ganska färsk i detta då, men nu har det gått några månader. Jag har träffat många nya vänner, fixat schyssta kläder, ny frisyr och en egen tomt (http://slurl.com/secondlife/Hobak/80/234/53). Att köpa land kan vara både billigt och dyrt i Second Life (SL). Precis som i verkliga livet (In Real Life - IRL) är priset beroende på plats och yta. Min lilla jordplätt på 512 kvadratmeter insprängd i ett trist område kostade mig inte mer än ca. 6000 L$ (Linden Dollar) som är väl så där en 150 Kronor. Min gode vän Soreia som har jätteambitioner och nu har byggt ett healing-center, köpte en hel ö för ändamålet. Vad priset var vet jag inte, men jag gissar att det rör sig om flera tusen kronor. Dock är det ingen större risk eftersom land och mark är eftertraktat och den dag man kanske tröttnar står andra i kö för att köpa. Ingen kostnad utan en investering med andra ord.

I några av bildtexterna nämns Second Sweden (SS). Detta är ett större landområde som drivs av ett gäng svenskar och de flesta besökare är också svenskar. Språket här är svenska när man chattar och många av oss som är här regelbundet känner varandra och vi har kul tillsammans. Som framgår av bilderna så kan det bli spontandans på klipporna ibland.

Hur går dans till då? Jo - det finns olika sätt att, som det heter, animera sin avatar. En animation - alltså ett förprogrammerat rörelsemönster, kan startas genom att din avatar klickar på exempelvis en discokula som hänger ovanför dansgolvet. Animationen laddas in i din avatar och efter någon sekund dansar man som Fred Astair. Dessutom är det enkelt att finna olika animationer i SL. Det finns animationer som kan köpas men även mängder som är gratis. Du kan spara på dig olika animationer i din "inventory" som sedan kan användas vid behov. Själv har jag väl kommit över ett hundratal dansanimationer och under dansens gång kan jag enkelt byta dansstil efter musik och tempo. Givetvis finns det även animationer för att sitta, ligga, hoppa, spela gitarr eller vad det nu kan vara. Den hågade kan själv skapa sina egna animationer. Detta görs inte i SL utan man använder fristående animationsprogram där rörelseschemat skapas. Det färdiga resulatet kan sedan laddas upp till SL.

Ja, det här med Second Life är rätt kul fortfarande. Man träffar mycket folk och får nya vänner. När jag började i April var det ca fem miljoner medlemmar i SL. I dag är det redan över åtta miljoner.

Soreia och Tompa i dansens virvlar på klipporna i Second Sweden

Spontan dans på klipporna vid arkipelagen i Second Sweden

Mitt hus med runstenen framför

Tompa sitter och pratar med Soreia

Min tomtplätt

Tompa Tomsen sitter i sin gungstol som han tillverkat själv

Apropå mördarsniglar

Det bär sig att vara i skogen

Under semesterns sista dagar hälsade vi på hos Linkan och Gudrun. Dom har så fint i sin stuga bland blommor, blader och mördarsniglar. Linkan förslog en skogstur för att plocka litet blåbär. Det är gott om'et just nu. Kanske att vi också kunde hitta lite kantareller.

Vi tog bilen en liten bit och gick sedan upp i den skog som är en av Linkans tassemarker. Gunsan och jag såg väl inte till mycket till svamp men Linkan som i detalj verkar känna till varenda plätt i skogen där det kan växa kantareller, guidade med säker hand bland ris och snår. Efter en stund hade vi ett par liter med finfina kantareller i korgen. Jag brukar ju ibland benämna Linkan som norrlandskonsult, men eftersom hans näsa för svamp är vad nosen är hos en knarkjycke, bestämde vi gemensamt att en titel som mysel-intendent kanske var mer passande.

Vi passade också på att plocka en dryg hink med finfina blåbär. Uppe på en skogshed växte dom i stora fång och var lätta att plocka. Väl tillbaka hos Gudrun bjöds på underbar mat. Mätta och nöjda kom vi hem på kvällskvisten.

Myselintendenten och Gunsan i blåbärsriset

Jag dansade en sommar

Omvärlden kryper oss allt närmare. Gränser försvinner, människor och kulturer byter plats, smälts ihop och världen blir till en enda stor kamratförening. Dessa skeenden ska vi betrakta som berikande möjligheter, som något fantastiskt, ty så har vi blivit uppfostrade att tycka - så har vi blivit lärda. Vi skall alla dansa tillsammans i denna globala långdans. Dansen som kliver över gränser och ringlar mellan länder och där deltagarna hålla varandra ömt i varandras händer. Dansen där makthavare, kulturister och andra förståsigpåare spelar i orkestern och bestämmer takten. Vi skall känna glädje över att få deltaga i denna gemenskapens långdans, ty så har vi blivit uppfostrade att tycka - så har vi blivit lärda. Visserligen snubblas det och tas felsteg litet här och där, men vad gör väl det, nu när vi alla är tillsammans och kan känna gemenskapens eufori.

Men i denna förbrödringarnas ringdans har det smygit sig in en och annan deltagare som ser möjligheter till att bli sin egen lyckas smed. En hand som nyss så vänskapligt höll i den närmstes, släpper försiktigt greppet och smyger långsamt men målmedvetet upp längs den nyvunne vännens arm och har snart också glidit innanför kläderna. Medan dansen ringlar vidare med oförminskat takt byter personliga tillhörigheter obemärkt ägare. Den dränerade rycks vidare bort i dansens vivlar medan piraten diskret lämnar ringdansens glam och stoj för att ljudlöst smyga iväg i natten. För honom har dansen tjänat sitt syfte för denna gång och han kan nöjd vandra hem till det egna.

I början på juli hade jag och fem andra på varvet inbrott i våra båtar. Man kapade kablar och styrwirar och stal våra motorreglage. För att återställa måste jag köpa nytt motorreglage samt anslutningar och wirar för gas och växel. Situationen har medfört att jag inte kunnat använda båten på flera veckor och att jag kommer att bli tre- fyratusen kronor fattigare.

Tack för dansen!