Hugenott - vad är det för nåt?

Ja, det kan man fråga! Det gjorde också Linkan efter någon timmes fiskande. Vi var väl vid Teds grynna och drog slipsar då norrlandskonsulten plötsligt kastade ur sig frågan.
- Har det inte något med franska revolutionen att göra, klämde jag ur mig. David å sin sida stod helt frågande och vägrade att uttala sig i ämnet.
Hur Linkan mitt under intensivt gäddfiske får upp hugenotter i skallen kan ju te sig en smula besynnerligt. Dock var det ingen surpris för oss som känner karln. Han brukar fungera så. Antagligen hade synapserna uppe i knoppen formulerat fram frågan som ett resultat av en för Linkan typisk ordlek av typen - "Att fiska är bra men hugg, de e' nåt" (hugg e nott).

Hur som helst, Teddans grynna verkade vara rena barnkammaren. Mycket gädda stod mellan grynnan och de två öarna, men vi var inte ute efter anjovis utan ville sätta tänderna i mer rejäla doningar. Vi drog efter en stund vidare till vår hemliga gäddö som denna gång inte gav mycket till fångst. Vad jag minns så plockade vi endast en liten gädda här. Tyvärr så förlorade norrlandskonsulten dessutom två drag. Skral nettoeffekt med andra ord.

Sjön suger, brukar det ju heta. Magarna började kurra och det var hög tid att dra vidare till vår traditionella lunchrestaurang - Allmansören. Här käkar vi alltid dagens rätt då vi är i faggorna. Käket är toppen och havsutsikten från bordet är frapperande underbar. Vi brukar nöja oss med varmrätt och dessert, men denna gång erbjöd kocken även en förrätt av luckullisk slag. Matsedeln såg ut som följer:

Förrätt
Sliced Palt på kockens vis, hastigt uppfräst i Muurikka, barbecue style.

Varmrätt
Kryddig Chorizo , Spanish inspired, serverad med nybakt bröd och stark gul sås.

Dessert
Muurikkagratinerad ugnsomelett med säsongens äpplen och skinka från spädgris.

Efter detta kroppsliga fälttåg hade man energi nog att fiska av hela innanhavet ända in i Finska viken. Dock begränsade vi oss till att söka av strandlinjen på utsidan österut. David nöp ett par gäddor varav en var på dryga 3 kilo.

Eftersom man denna tid på året inte har så många ljusa timmar till sitt förfogande gällde det att vara effektiv. Vi ville pröva ett mindre vassbestånd några öar söderut där Ted vid ett tidigare tillfälle dragit en 8 kilos gädda. Vi packade ihop fiskeprylar och det mesta av restaurangrörelsen i båten och begav oss hän. Vinden har ökat något under eftermiddagen och vid vasskanten låg sydvästan på rakt in mot strandlinjen. Vi ankrade upp. Några Zalt åkte på längst ut på linan, å så iväg med våra tre ekipage. Uppenbart stod det fisk här i brottsjöarna. Två rejäla gäddor, båda över tre kilo låg strax i båten innan det var dags att dra sig hemåt. Detta ställe måste besökas fler gånger. Eftersom Davids polare Ted tipsat om vassbeståndet tar jag på eget ansvar att döpa placet till "Teds buske"!

Ja, så var det detta med Hugenotter. Efter Linkans utspel under förmiddagen kunde jag inte riktigt släppa tanken och jag var tvungen att kontakta en livlina - Gunsan. Jag slog henne en signal då jag stod där på Allmansörens sydspets. Så nu kan jag berätta för den kunskapstörstande läsaren att Hugenotter var namnet på franska protestanter under 1500- och 1600-talet.

Apropå det, vad är en protestant egentligen? Får väl fråga norrlandskonsulten när jag träffar honom nästa gång, eller David kanske vet besked. Ligger liksom mer i hans yrkesområde.

Motljus men knappast motbjudande

Palt stekt i flott är gott för en hugenott

Årets fiskerally på Marholmen

Vädret på topp! Sommartemperatur och högtryck! Detta märktes i allra högsta grad då det begav sig till att beställa båt. Båtuthyrningen startar alltid klockan tio på lördagförmiddagen. Ingen prut på detta, rätt skall vara rätt! Vem ville dock chansa. Det blåsiga vädret förra året hade ju då begåvat oss med två motorbåtar, men denna sensommarhelg var det givet att många skulle stå i kö för de totalt tio båtar som Marholmen har att erbjuda för uthyrning.

Direkt efter frukosten, klockan var väl strax efter nio, släntrade jag ned till receptionen. Det var som jag befarat. Redan ett sällskap före som bokat en båt. Nåväl, man låg ju på en god andraplats så en båt var åtminstone i hamn (än så länge). Kenta kom efter en stund för att göra mig sällskap. Medan vi satt där och inväntade klockslaget, släntrade den ena efter den andra in för att boka båt. Redan vid halvtiotiden var alla båtar bokade. Förhoppningen om att kunna disponera två båtar fick allt stryka på foten. Vi beslöt därför att dela upp oss. Stickan och jag tog båten under förmiddagspasset. Roffe och Kenta skulle ta över ekipaget efter lunchen. Sagt och gjort! Medan Roffe och Kenta började vandra längs strandlinjerna puffade Stickan och jag ut i båten. Stickan tyckte att vi skulle testa ett par vassbälten och ett par grynnor på västsidan om Marholmen. Vi hade inte varit där förut och det var en god ide' att ge stället en chans. Stickan ryckte efter en stund upp en gädda som stod och vakade vid en av grynnorna. Inte så stor, men i alla fall fiskkänning! Detta var dock det enda som vi fick under vårt båtpass. Vid lunch gjordes avstämning. Roffe och Kenta hade haft några hugg men inget mer.

Dags att byta planhalva. Roffe och Kenta drog iväg i båten. Stickan, som den förnuftiga kille han är, tyckte att vi skulle skippa långvandringen bort till östsidan utan i stället ta turen mot badbryggan. På Marholmen ligger en folkhögskola. Om den är aktiv i dag vet jag inte. Anläggningen ser litet sunkig ut och det vilar en dov känsla av tysthet och förfall över stället. Till denna folkhögskola hör en badbrygga. Den är som en pir som sticker ut från stranden. På denna pir ligger något som en gång har varit ett badhus med en liten bastu. Nu har tidens tand huggit tag i bygget och förfallet är långt gånget. Om något år kan man troligtvis inte använda bryggan som avstamp för fiske längre. Det är synd eftersom piren är ett utmärkt ställe att fiska ifrån. Innanför ligger en liten trång och grund vik. Den ser inte mycket ut för världen, men vi vet av erfarenhet att fisken gärna går in och ställer sig här. Så även denna dag. Jag drar ett kast mot mitten av viken. Bara efter ett par vevtag så har jag napp. Den är väl inte den största gädda som jag sett, men den duger till matfisk. Roffe hade redan då vi anlände annonserat att han ville ha några gäddor med sig hem så jag beslöt att behålla exemplaret. Nytt kast - fisk igen. Nytt kast - fisk en gång till! Hat trick! Tre kast - tre gäddor! Låter som ett tillyxat namn på en modern krog. Dom skall ju heta sådana där trixiga namn numera. "Två stolar", "Peppar", "Rolfs kök" och andra tokigheter. "Tre kast - tre gäddor" passar väl in i sammanhanget tycker jag.
Då Roffe och Kenta återvänt mot kvällstiden kunde dom stolt visa upp en gädda och fem, sex bastanta abborrar, alla tagna på den legendariska Mörrumspinnaren. Ett av de äldsta dragen och fortfarande ett av de allra bästa.
Ja, inte blev fiskafänget av föregående års kaliber men det gjorde inte så mycket. Vi hade som tidigare år en underbar helg. Fint väder, fiske, god mat, öl, vin och whisky. Kan livet vara bättre?

Tre inte så mycket visare män

Inte mycket till att hänga i julgranen men duger kanhända till att lägga i frysen

De tre vise männen