Årets fiskerally på Marholmen

Vädret på topp! Sommartemperatur och högtryck! Detta märktes i allra högsta grad då det begav sig till att beställa båt. Båtuthyrningen startar alltid klockan tio på lördagförmiddagen. Ingen prut på detta, rätt skall vara rätt! Vem ville dock chansa. Det blåsiga vädret förra året hade ju då begåvat oss med två motorbåtar, men denna sensommarhelg var det givet att många skulle stå i kö för de totalt tio båtar som Marholmen har att erbjuda för uthyrning.

Direkt efter frukosten, klockan var väl strax efter nio, släntrade jag ned till receptionen. Det var som jag befarat. Redan ett sällskap före som bokat en båt. Nåväl, man låg ju på en god andraplats så en båt var åtminstone i hamn (än så länge). Kenta kom efter en stund för att göra mig sällskap. Medan vi satt där och inväntade klockslaget, släntrade den ena efter den andra in för att boka båt. Redan vid halvtiotiden var alla båtar bokade. Förhoppningen om att kunna disponera två båtar fick allt stryka på foten. Vi beslöt därför att dela upp oss. Stickan och jag tog båten under förmiddagspasset. Roffe och Kenta skulle ta över ekipaget efter lunchen. Sagt och gjort! Medan Roffe och Kenta började vandra längs strandlinjerna puffade Stickan och jag ut i båten. Stickan tyckte att vi skulle testa ett par vassbälten och ett par grynnor på västsidan om Marholmen. Vi hade inte varit där förut och det var en god ide' att ge stället en chans. Stickan ryckte efter en stund upp en gädda som stod och vakade vid en av grynnorna. Inte så stor, men i alla fall fiskkänning! Detta var dock det enda som vi fick under vårt båtpass. Vid lunch gjordes avstämning. Roffe och Kenta hade haft några hugg men inget mer.

Dags att byta planhalva. Roffe och Kenta drog iväg i båten. Stickan, som den förnuftiga kille han är, tyckte att vi skulle skippa långvandringen bort till östsidan utan i stället ta turen mot badbryggan. På Marholmen ligger en folkhögskola. Om den är aktiv i dag vet jag inte. Anläggningen ser litet sunkig ut och det vilar en dov känsla av tysthet och förfall över stället. Till denna folkhögskola hör en badbrygga. Den är som en pir som sticker ut från stranden. På denna pir ligger något som en gång har varit ett badhus med en liten bastu. Nu har tidens tand huggit tag i bygget och förfallet är långt gånget. Om något år kan man troligtvis inte använda bryggan som avstamp för fiske längre. Det är synd eftersom piren är ett utmärkt ställe att fiska ifrån. Innanför ligger en liten trång och grund vik. Den ser inte mycket ut för världen, men vi vet av erfarenhet att fisken gärna går in och ställer sig här. Så även denna dag. Jag drar ett kast mot mitten av viken. Bara efter ett par vevtag så har jag napp. Den är väl inte den största gädda som jag sett, men den duger till matfisk. Roffe hade redan då vi anlände annonserat att han ville ha några gäddor med sig hem så jag beslöt att behålla exemplaret. Nytt kast - fisk igen. Nytt kast - fisk en gång till! Hat trick! Tre kast - tre gäddor! Låter som ett tillyxat namn på en modern krog. Dom skall ju heta sådana där trixiga namn numera. "Två stolar", "Peppar", "Rolfs kök" och andra tokigheter. "Tre kast - tre gäddor" passar väl in i sammanhanget tycker jag.
Då Roffe och Kenta återvänt mot kvällstiden kunde dom stolt visa upp en gädda och fem, sex bastanta abborrar, alla tagna på den legendariska Mörrumspinnaren. Ett av de äldsta dragen och fortfarande ett av de allra bästa.
Ja, inte blev fiskafänget av föregående års kaliber men det gjorde inte så mycket. Vi hade som tidigare år en underbar helg. Fint väder, fiske, god mat, öl, vin och whisky. Kan livet vara bättre?