Kvällen som inte kastade något ljus över situationen!
I fredags var det dags. Dagen D för årets kräftfiske! Vi, en skara rättrogna, samlades som vanligt vid Domarudden på sena eftermiddagen för att fixa och förbereda med båtar, burar och bete. Klockan 18 skulle burarna få kastas i och vid midnatt skulle det roliga vara över. Alla var vi förväntansfulla inför kvällens eskapader. Förra året var kräftfisket en urkass förställning (jag fick två stycken), men under sommaren hade en dykare låtit sänka ned sig i sjön och han hade minsann sett kräftor så det stänkte om'et. På djupet var dom, det hade han sett!
Här krävdes strategi och planering. Burarna skulle förstås slängas ut på den djupa delen av sjön. Berith hade fixat förlängningssnören som fördelades rättvist mellan deltagarna. Var och en kunde nu åtminstone sänka ett par av sina burar i sjöns djupare delar.
Klockan sex fick vi klartecken att börja, Båtar fullastade med burar, vakare, plastkulor och annat bröte roddes ut och snart plumsade femtio burar i vattnet. Sen var det bara att vänta. Finfin kväll var det och umgänget på stranden i väntan på vittjning var som vanligt jättetrevligt.
Vid åttatiden stack Stickan och undertecknad ut för första kollen. Inte en enda kräfta! Vi lät oss dock inte nedslås. Här gällde det i stället att ta fram sina strategiska egenskaper. Burarna fick nu nya positioner, alla vetenskapligt uträknade med millimeterprecision. Samtalsämnet på stranden skiftade nu också raskt karaktär från att ha handlat om de sedvanliga ämnena väder, sommaren som varit och vad man gjorde på semestern, till djupare analyser av kräftdjuret, dess miljö, beteende och hur den skall fiskas.
- Kräftor skall fiskas på natten, sa en, då får man mest.
- Signalkräftan rör sig mest då det är ljust, så bäst är att sätta igång tidigt på morgonen, informerade segervisst en annan förståsigpåare. Någon framlade sina kunskaper om skalömsningens påverkan på det stackars djuret medan en fjärde redovisade stolt sina kunskaper om de konflikter som kan uppstå mellan kräftor och bäcköring.
Ja, ja! Väntas tider alltså. Solen började att sakta lägga sig bakom grantopparna. I stället kom augustimörkret för att ta över nattskiftet. Jag hade dagen till ära köpt en pannlampa på Clas Ohlson. Den var faktiskt en jättebra investering. Bra ljus (tre lysdioder) och fortfarande två lediga händer att jobba med. Kan rekommenderas!
Vid pass elvatiden efter att mackor, bullar och termoskaffe intagits i omgångar var det dags för Grand Finale. Nu skulle rackarna upp! Krondillen stod redan hemma och väntade så nu var det hög tid att skörda!
Jag förstår nu efteråt varför dom kallas för signalkräftor. Dom lyser med sin frånvaro! Så är det! Inte en ynka liten minikräfta ens. Tomt, dött, vacuum. Kalla det för vad ni vill. Betena var inte ens rörda! Det var som att slänga oxfile till veganer. Hopplöst!
Eftersom resultatet radikalt blivit sämre för vart år, kan man inte längre leva på förhoppningen att ett dåliga kräftår varit ett resultat av slumpen. Här måste nog klubben låta analysera vad som har hänt i Drängsjön och om möjlighet finnes, sätta in åtgärder för trygga fortsatt kräftfiske. Konceptet att erbjuda kräftfiske för medlemmar är en alldeles förträfflig och kalasbra ide'. Det skulle kännas trist om denna begivenhet skulle upphöra.
posted by Tompa @ 20:26
0 comments
