Vid fyren låg en Svan i sitt rede. Man kunde ana ett antal småungar vid hennes sida. Ville inte gå för nära med båten så de små kanske inte syns så bra. Sticka fotade

Nationaldagen!

Så var den här, Sveriges nationaldag! Den skulle bli någonting helt nytt i år var det tänkt. Från att tidigare ha varit en tämligen obemärkt dag, skulle vi med ens visa präktiga prov på vår nationskänsla, ungefär så där som dom gör i Norge. Ledig dag från jobbet har det blivit också, även om nettoeffekten för oss löntagare, vad gäller ledighetsuttag, torde hamna på minussidan. Hur som helst, upp med flaggan, på med Sverigedräkten, kolla in Kungen på TV och stäm upp i Kungssången!
Jag tycker att Stickan och undertecknad firade vår nationaldag med en aktivitet som i alla fall hos mig känns ursvensk! Vi stack ut för att fiska strömming! Strömmingen är väl inte en särskilt nationell fisk, det vet jag, men säg den svensk som inte har ett alldeles personligt förhållande till strömmingen. Säg strömming och du får igång pratlådan på vem som helst!
-Tänk, strömmingsflundra med potatismos, säger en. - Inlagt stekt strömming på knäckebrödsmacka säger en annan med snålvattnet rinnande ur mungipan. - Surströmming på tunnbröd, med rödlök, mosad potatis och gräddfil suckar den tredje och längtar sig på en gång in i augustimörkret.

Som sagt, Stickan och jag var inte ute för att fiska! Vi tog vårt nationella ansvar och firade vår nationaldag på ett synnerligen seriöst sätt!

Strömmingen verkar sen i år. Hela naturen verkar ligga litet efter. Så här års har strömmingen normalt funnits i innerskärgården under flera veckor, men i år har det varit magert med råvaran. Jag har ju ett sån't där ekolod som man kan se fiskar på. Det är verkligen till nytta då man skall fiska strömming. Stimmen framträder tydligt och man kan tuffa runt i lugn och ro och kika på fiskteven för att kontrollera var dom håller hus. Jag har varit ute några gånger tidigare i veckan, men då har det varit helt dött. Så ock i dag till en början. Stickan och jag stack direkt upp till fyren där det normalt står stora stim av strömming. Fortfarande inte ett liv under vattenytan. Inte heller en strömmingsfiskare så långt ögat kunde se. Så här års brukar mängder med båtar vara ute runt de kända pålitliga strömmingsställena, men nu, inte en båt i sikte.
Vi beslöt att sticka över mot Ljusterö. Där låg två båtar och vi kunde på långt håll se att man var igång med att fiska strömming. Den karaktäristiska vertikala pendelrörelsen med armen hos besättningarna gick inte att missta sig på. När vi kom fram ropade jag över till en av båtarna och frågade om dom fått något. Det verbala svaret och de nedstämda anletsdragen var tillräckligt för att Stickan och undertecknad skulle ge upp ambitionen om strömmingsflundra med potatismos.
- Vi försöker med litet spinn efter havsöring i stället, sa Stickan.
Sagt och gjort! Vi stack upp mot Ålön, vidare upp mot färjeläget, men inte ett tillstymmelse till napp. Nu började kaffetarmen att ropa högt och vi tyckte nog båda att lite' fika skulle pigga upp.
Vi stack över till Kyrkogårdsön (igen), lade till vid deras gästbrygga och satte oss, precis som förra gången vi var ute, på bastubryggan. Där sitter man kungligt! Stickan bjöd på kaffe och färska bullar. Det var smarrigt!
Efter fikapausen åkte vi upp mot Stabo udde för att fortsätta öringsjakten. Vi han inte mer än fram när jag såg att ekolodet indikerade typiska strömmingsstim.
- Vi testar, sa Stickan. Sagt och gjort! I med häcklorna och vipps, där var dom! Inga jättestim kanske och inte några stora baddare, men vi tog med enkelhet upp var sitt kilo på en kort stund.
Det började att blåsa rätt snålt från norr och det blev så småningom ganska kallt. Fisket fick ge sig för denna gång, men nu kan i alla fall konstateras att strömmingen kommit in.
Det kanske inte med fog kan kallas att sportfiska, detta med att dra strömming, men det är trots allt jäkligt kul, ända till att man ska rensa och filea! Det gäller att inte ta för mycket varje gång.