Trendbrott på Mossöspinnet

Årets spinnfisketävling, Mossöspinnet, gick av stapeln på söndagen den 16 September i år. Mossöspinnet arrangeras av ÖSFK (vår fiskeklubb) och kännetecknas utifrån mitt eget perspektiv av att fisk på kroken saknats under alla de år som jag deltagit. En erfarenhet jag delar med de flesta som medverkat i denna höstfisketävling under åren.

I år var Gunsan med för att tävla i damklassen. Dom var inte många - tjejerna! Det var Gunsan och en till som var med för att fightas om damguldet.

Efter så där en timme eller så inträffar något som jag aldrig upplevt och troligtvis inte heller kommer att få uppleva mer i denna tävling - jag får napp! En abborre i ungefär samma storlek som den jerkwobbler på vilken den hade huggit, borgade för ganska stora chanser till att hamna på medaljplats. Detta förstod jag direkt eftersom oddsen är ganska skrala. Kanske skulle denna lilla modiga krabat också hjälpa mig till seger!

Med vittring på vinst kunde jag nu ta det ganska lugnt - Jag till och med unnade mig en halvtimmes fikapaus mitt under tävlingen. När termosen var tillbaka i väskan återstod det fortfarande en timme innan målgång så jag beslöt mig för att släntra över till öns östsida för att se efter vad Stickan hade för sig.
När Stickan häver upp en plastpåse med en stor gädda i förstår jag att högst uppe på pallen skulle jag inte stå detta år (heller). Men vad gör det! Stickan vann på sin 2.6 kilos gädda och jag kom (god) tvåa med min 140 grams (inklusive plastpåse) abborre. Stickan och undertecknad blev vederbörligen hyllade, fotograferade och uthängda på ÖSFK's hemsida. Litet stolt är man i alla fall och - Grattis Stickan! - du är en väl värdig vinnare av Mossöspinnet 2007!

Så var det tjejerna. Näe - det gick inget vidare. Ingen fisk - men vädret var fint i alla fall!

Fiskegurun Stickan med guldgädda på 2.6 kg

Revanschens stund var kommen

Spänningen låg i luften! Hur skulle det gå detta år? Skulle fiaskot från år 2005 upprepa sig? Skulle nerverna hålla, skulle materialet stå pall, skulle båtarna flyta och skulle de få, men tappra, utvalda bland många, stå pall för det psykiska tryck som omvälden hade ställt dessa våra hjältar inför?

Starskottet smäller av på sekunden klockan 18. Båtar fullastade upp till relingen med för ändamålet väl utvalda attiraljer, rors ut mot de i förväg noggrannt planerade positionerna. Där bland burar, vakarkulor, linor, bete och bröte, vispar rorsmännen ivrigt med sina åror i vattenytan, ackompanjerade av det rytmiska gnället från osmorda årtullar.

Snart hörs det dova plasket av burar som bryter vattenytan för att långsamt sjunka mot bottensedimenten. Väl nere på botten välkomnas de stackars oskyldiga skaldjuren att kliva på och ta för sig av de godsaker som erbjuds där inne bland nätmaskorna.
- Välkommen in, kom bara och smaka på. Får vi rekommendera vår ruttnande mört. Om du bara smakar så lovar jag att du kommer att fastna för gott!

Ja, dom stackarna fastnade detta år. Jag kommer inte ihåg exakt hur många godkända kräftor som togs upp, men jag har för mig att det var så där en 150 stycken (ungefär) fördelat på sju personer om fem burar per kapita. Förutom dessa var det säkert en 30-40 stycken småkrakar som vi släppte tillbaka för att de skulle få chansen att komma tillbaka nästa år. Ordning och reda skall det vara. På Restaurang Kräftburen råder det åldersgräns!

Även om bara en på tallriken så var dom mer talrika detta år

Det mest är sig likt