Revanschens stund var kommen

Spänningen låg i luften! Hur skulle det gå detta år? Skulle fiaskot från år 2005 upprepa sig? Skulle nerverna hålla, skulle materialet stå pall, skulle båtarna flyta och skulle de få, men tappra, utvalda bland många, stå pall för det psykiska tryck som omvälden hade ställt dessa våra hjältar inför?

Starskottet smäller av på sekunden klockan 18. Båtar fullastade upp till relingen med för ändamålet väl utvalda attiraljer, rors ut mot de i förväg noggrannt planerade positionerna. Där bland burar, vakarkulor, linor, bete och bröte, vispar rorsmännen ivrigt med sina åror i vattenytan, ackompanjerade av det rytmiska gnället från osmorda årtullar.

Snart hörs det dova plasket av burar som bryter vattenytan för att långsamt sjunka mot bottensedimenten. Väl nere på botten välkomnas de stackars oskyldiga skaldjuren att kliva på och ta för sig av de godsaker som erbjuds där inne bland nätmaskorna.
- Välkommen in, kom bara och smaka på. Får vi rekommendera vår ruttnande mört. Om du bara smakar så lovar jag att du kommer att fastna för gott!

Ja, dom stackarna fastnade detta år. Jag kommer inte ihåg exakt hur många godkända kräftor som togs upp, men jag har för mig att det var så där en 150 stycken (ungefär) fördelat på sju personer om fem burar per kapita. Förutom dessa var det säkert en 30-40 stycken småkrakar som vi släppte tillbaka för att de skulle få chansen att komma tillbaka nästa år. Ordning och reda skall det vara. På Restaurang Kräftburen råder det åldersgräns!