Hugenott - vad är det för nåt?

Ja, det kan man fråga! Det gjorde också Linkan efter någon timmes fiskande. Vi var väl vid Teds grynna och drog slipsar då norrlandskonsulten plötsligt kastade ur sig frågan.
- Har det inte något med franska revolutionen att göra, klämde jag ur mig. David å sin sida stod helt frågande och vägrade att uttala sig i ämnet.
Hur Linkan mitt under intensivt gäddfiske får upp hugenotter i skallen kan ju te sig en smula besynnerligt. Dock var det ingen surpris för oss som känner karln. Han brukar fungera så. Antagligen hade synapserna uppe i knoppen formulerat fram frågan som ett resultat av en för Linkan typisk ordlek av typen - "Att fiska är bra men hugg, de e' nåt" (hugg e nott).

Hur som helst, Teddans grynna verkade vara rena barnkammaren. Mycket gädda stod mellan grynnan och de två öarna, men vi var inte ute efter anjovis utan ville sätta tänderna i mer rejäla doningar. Vi drog efter en stund vidare till vår hemliga gäddö som denna gång inte gav mycket till fångst. Vad jag minns så plockade vi endast en liten gädda här. Tyvärr så förlorade norrlandskonsulten dessutom två drag. Skral nettoeffekt med andra ord.

Sjön suger, brukar det ju heta. Magarna började kurra och det var hög tid att dra vidare till vår traditionella lunchrestaurang - Allmansören. Här käkar vi alltid dagens rätt då vi är i faggorna. Käket är toppen och havsutsikten från bordet är frapperande underbar. Vi brukar nöja oss med varmrätt och dessert, men denna gång erbjöd kocken även en förrätt av luckullisk slag. Matsedeln såg ut som följer:

Förrätt
Sliced Palt på kockens vis, hastigt uppfräst i Muurikka, barbecue style.

Varmrätt
Kryddig Chorizo , Spanish inspired, serverad med nybakt bröd och stark gul sås.

Dessert
Muurikkagratinerad ugnsomelett med säsongens äpplen och skinka från spädgris.

Efter detta kroppsliga fälttåg hade man energi nog att fiska av hela innanhavet ända in i Finska viken. Dock begränsade vi oss till att söka av strandlinjen på utsidan österut. David nöp ett par gäddor varav en var på dryga 3 kilo.

Eftersom man denna tid på året inte har så många ljusa timmar till sitt förfogande gällde det att vara effektiv. Vi ville pröva ett mindre vassbestånd några öar söderut där Ted vid ett tidigare tillfälle dragit en 8 kilos gädda. Vi packade ihop fiskeprylar och det mesta av restaurangrörelsen i båten och begav oss hän. Vinden har ökat något under eftermiddagen och vid vasskanten låg sydvästan på rakt in mot strandlinjen. Vi ankrade upp. Några Zalt åkte på längst ut på linan, å så iväg med våra tre ekipage. Uppenbart stod det fisk här i brottsjöarna. Två rejäla gäddor, båda över tre kilo låg strax i båten innan det var dags att dra sig hemåt. Detta ställe måste besökas fler gånger. Eftersom Davids polare Ted tipsat om vassbeståndet tar jag på eget ansvar att döpa placet till "Teds buske"!

Ja, så var det detta med Hugenotter. Efter Linkans utspel under förmiddagen kunde jag inte riktigt släppa tanken och jag var tvungen att kontakta en livlina - Gunsan. Jag slog henne en signal då jag stod där på Allmansörens sydspets. Så nu kan jag berätta för den kunskapstörstande läsaren att Hugenotter var namnet på franska protestanter under 1500- och 1600-talet.

Apropå det, vad är en protestant egentligen? Får väl fråga norrlandskonsulten när jag träffar honom nästa gång, eller David kanske vet besked. Ligger liksom mer i hans yrkesområde.