Jag dansade en sommar

Omvärlden kryper oss allt närmare. Gränser försvinner, människor och kulturer byter plats, smälts ihop och världen blir till en enda stor kamratförening. Dessa skeenden ska vi betrakta som berikande möjligheter, som något fantastiskt, ty så har vi blivit uppfostrade att tycka - så har vi blivit lärda. Vi skall alla dansa tillsammans i denna globala långdans. Dansen som kliver över gränser och ringlar mellan länder och där deltagarna hålla varandra ömt i varandras händer. Dansen där makthavare, kulturister och andra förståsigpåare spelar i orkestern och bestämmer takten. Vi skall känna glädje över att få deltaga i denna gemenskapens långdans, ty så har vi blivit uppfostrade att tycka - så har vi blivit lärda. Visserligen snubblas det och tas felsteg litet här och där, men vad gör väl det, nu när vi alla är tillsammans och kan känna gemenskapens eufori.

Men i denna förbrödringarnas ringdans har det smygit sig in en och annan deltagare som ser möjligheter till att bli sin egen lyckas smed. En hand som nyss så vänskapligt höll i den närmstes, släpper försiktigt greppet och smyger långsamt men målmedvetet upp längs den nyvunne vännens arm och har snart också glidit innanför kläderna. Medan dansen ringlar vidare med oförminskat takt byter personliga tillhörigheter obemärkt ägare. Den dränerade rycks vidare bort i dansens vivlar medan piraten diskret lämnar ringdansens glam och stoj för att ljudlöst smyga iväg i natten. För honom har dansen tjänat sitt syfte för denna gång och han kan nöjd vandra hem till det egna.

I början på juli hade jag och fem andra på varvet inbrott i våra båtar. Man kapade kablar och styrwirar och stal våra motorreglage. För att återställa måste jag köpa nytt motorreglage samt anslutningar och wirar för gas och växel. Situationen har medfört att jag inte kunnat använda båten på flera veckor och att jag kommer att bli tre- fyratusen kronor fattigare.

Tack för dansen!