Vädret
Lite om fiske och andra saker som gör livet lite gladare!
Det var segt denna gång. Trots det fina vårvädret gick fisket trögt. Två fiskar upp, om än stora, men vi har under åren blivit bortskämda med bättre fiskelycka.
Jag tog en fin gäddmadam på dryga 6 kg och Kenta i den andra båten fick upp en som på bilden (i digitalkameras display) såg ut att vara i samma klass. Man får väl se om Kenta så småningom lyckas pilla ut några fiskebilder ur sin nya digitalkamera. I så fall lägger jag in bilden på hans gädda senare.
Det var trassel med båtarna i år. Systemet med "först till kvarn" för att få hyra båt är inte bra, det är alla eniga om. Även tjejerna i receptionen verkar rätt trötta på detta eviga tjat om båtar och rättvis tilldelning.
Dessutom hade under veckan ett gäng från Österrike lyckats köra sönder flera båtar. Tillgången var därmed starkt reducerad. Trots detta lyckades vi få tag på en motorbåt samt en roddbåt på vilken vi hängde Peo's lilla tvåhästars Suzuki. En fantastisk liten motor som mest står i garaget, men som alltid startar och tuffar på, de gånger när man behöver den.
I går, första maj, hjälpte Stickan mig att hänga på båtmotorn som fått vila i garaget under vintern. Gubbarna på varvet var på sitt solskenshumör och då jag gav dem klartecken att lägga i båten närhelst det passade, kom det litet förvånande "vi tar den nu - direkt!".
Tja - efter fem minuter låg Uttern i vattnet. Den startade direkt och jag kunde själv köra den till min plats och fixa med förtöjningarna. Naturligtvis så tappade jag en schackelskruv i plurret, men idag är detta fixat. Dessutom kunde jag inte låta bli att ta en liten provrunda till Stora Mossön och tillbaka. Allt verkar fungera som det ska så - det är väl bara att ge sig ut när tid finnes. Får väl se hur det blir med tid denna säsong - jag misstänker att en del helger går åt till jobb detta året.
Tack för hjälpen Stickan!
En fantastisk dag, denna påskdag! Hela påskhelgen var ju fantastisk egentligen. För en gångs skull så bjöd en långhelg på ett närapå sommarväder.
Stickan, Roffe och undertecknad åkte ned på eftermiddagen till badet vid Skärgårdsstad. Vi hade inte fiskat många minuter förrän Stickan annonserade att han sett fisk flera gånger. Vakar och även fisk som följt med draget mot land. Roffe och jag hade inte sett ett jota. Plötsligt så börjar det rycka i Stickans spö. Ekipaget verkar tungt men inga hopp eller rusningar som annars är så karaktäristiskt för öring. Stor är den dock, det kan man se när Stickan drar den mot klipporna. Jag fäller ut håven (teleskopskaft) och kan rask fånga in och lyfta. Som framgår av bilden så är det en fin rackare. Konstigt att den var så slö. Roffe trodde att den var nylekt och ganska utarmad. Kanske var det så, men den var hur som helst fet och rejäl .
Efter fikapausen smäller det till i mitt spö. Precis utanför sandviken där vattendjupet kanske bara är en halvmeter så kastar sig en explosiv rackare över mit pålitliga Sambadrag. Denna firre var det mera fart i. Upp i luften under ivriga kast med kroppen, tjurrusningar fram och tillbaka. Roffe som tagit på sig ansvaret för att håva fick springa som en tetting fram och tillbaka innan han till slut lyckas fånga in sprattlet i håven.
Får inte glömma att informera om att Stickan tog sin på ett blankt Krokodil. Det är ett kalasdrag!
Gunsan och undertecknad stack iväg till Sportfiskemässan idag, söndag. Gamla mässlokalerna i Sollentuna är ju borta och hela klabbet har i stället flyttats till Kista. Kistamässan, ligger i Kista företagsområde (Kista Valley), är helt nybyggd och flankeras av en leråker med ständig brist på parkeringsplatser. Som vanligt, med andra ord. Varför alltid denna brist på parkering? Varför lägger man en ny mässhall i ett område där parkeringplatserna aldrig kommer att räcka? Dessutom ett par kilometer från t-bana och andra kommunala transportsystem. Märkligt!
Mässainnehållet var väl ungefär som vanligt, kanske t o m lite andefattigare än tidigare. Dessutom tenderar mässan att kantra åt knallemarknadshållet. Allt för många utställare använder sin monter som "stånd på torget" där man kränger en massa hyllvärmare som inte är säljbart i butikerna längre. Andra mer intressanta utställare som vill presentera fiskerresor, fiskecamps och annat av mera upplevelsekaraktär verkar hänvisade till utkanterna av mässlokalen dit inte alla hittar.
Hur som helst, det gäller att anpassa sig. Gunsan kastade sig handlöst in bland jerkbaits, poppers och spinnare på sin jakt efter ett nytt spö. Halva priset - dras av i kassan renderade till en, vad det verkar, fin 9-fotare från Mitchell. Priset landade på 350 spänn. Tror nog att det är värt priset. Vi får väl se när det blir dags så småningom.
Ja ja - jag har varit slö sista tiden! Jag erkänner utan omsvep! Det är väl ett halvår sedan jag skrev något här i bloggen. Jag får väl skylla på "mycket på jobbet" eller "man är ju aldrig hemma" eller hitta på någon annan undanflykt.
Hur som helst, nu jag har i alla fall lagt upp lite bilder. Bilder från senaste halvåret. Hoppas att dessa tillsammans med bildtexterna ger en viss överblick över vad som hänt.
Jag lovar att bli bättre! Detta får väl bli ett senkommet (4 januari - är det för sent tro?) nyårslöfte.
I tisdags kväll så var vi med min gamla svåger Ingemar och hans Gudrun på ångbåten Blidösund. Du vet den som brukar fungera som musikbåten framför andra. Ingemar hade fixat biljetter. Han är ju lite freak på blues, men är även en ivrig entusiast vad gäller Chuck Berry, Jerry Lee Lewis och liknande. I går spelade Jerry Lee's syrra, Linda Gail Lewis. En skitmysig tjej på dryga 60. Hon spelar piano och sjunger. Kompgrupp (svenska lirare) med bas, trummor och gitarr. Stilen - tja - Jerry Lee låtar, lite Little Richard, Fat's etc. Det mesta framfört i ett högt tempo i rockabilly- boogierock- stil. Jävlar vilket drag det var i tanten. Nästa gång hon är i Sverige så ska jag se henne igen tror jag.
En liten rapport från konserten i fredags:
När Gunsan och jag började närma oss Skansen- och Gröna> Lund-området efter en promenad från Östermalm, så uttalade jag en stilla undran om det var så att vi var de enda sörjande som skulle sitta i publiken. Men, vartefter vi närmade oss Cirkus så förstod jag att - näe, så blir det nog inte. Massor av lirare som stod å viftade med plakat,"Biljetter köpes", vittnade om att det nog var slutsålt och att Gunsan och jag inte skulle sitta där mol alena direkt. Det var fullsatt - till sista stol! Å jag har väl sällan sett en publik med en medelålder på sådär 60 klappa i händerna, vråla och stampa med fötterna så att jag trodde att golvet slulle brista. Vilken stämning!
Chicago gjorde sitt jobb! En bra konsert med ordentligt ös och där man gav publiken vad dom förväntade sig. Ett spektrum av låtar från deras 41-åriga karriär med tyngdpunkt på eran 1970-1990. Bandet består idag av 8 medlemmar. Kvar från starten är Robert Lamm och trumpetaren (tappat namnet just nu). Både Gunsan och jag gick hem nöjda och med ordentlig trombon-tinnitus sjungades i öronen. Det var som en konsert ska vara på något sätt.