Det Whiskas om att Uffe blev glad

-Om vi får några gäddor så kan jag ta hem dom till Uffe, sa Linkan efter att de sedvanliga hälsningsceremonierna var avklarade. Han och David anlände hos mig vid halv åtta på lördagsmorgonen, som vanligt taggade inför säsongens fisketripp. David hade inte rört sina fiskeprylar sedan i våras. Hans abstinens har ridit honom under nästan ett halvår och karl'n såg verkligen utmärglad och hålögd ut. Hög tid alltså att ge grabben bot mot sina plågor.

Fint väder och milt. Blåsigt, mellan 10-14 sekundmeter och farleden var i totalt uppror som alltid då kraftig syd ligger på. Vi hankade oss dock fram så sakteliga, men efter att svängt runt Ljusterös nordspets hamnade vi delvis i lä och resan blev med ens behagligare.

Vi började med att fiska av några vassruggar öster om Siarö, dock utan resultat. Vi for vidare mot Ängsön där vinden med kraft låg på in mot gäddviken. Att fiska från båten var meningslöst eftersom vind och vågor snabbt tryckte båten mot land. Vi beslöt att stranda båten för att fiska från land i stället. Linkan drog snart upp några gäddor, som Uffes önskemål till trots, fick återgå till havet.

Kosan ställdes nu till de hemliga öarna. Hoppades på havsöring och koncentrerade fisket mot det lilla sundet och mot Ted's grynna, men utan resultat. Hela bagen kändes ganska trög så David föreslog att vi skulle åka ut mot Lagnö och Husaröleden (vad annars). Osäkert dock hur farbart det skulle vara en sådan här dag. Vi visste att vi därute skulle möta kulingen i en liten båt på 4.65. Bara att testa! Går det så går det!

Så fort vi kom ut i det fria, där ute på Lagnöspetsen, möttes vi av vind och kraftig sjö. Målet var nu att ta sig mot Allmansören. Gropigt värre, men det fanns liksom ingen återvändo. Det hade varit näst intill omöjligt att vända i den kraftiga motvind som vältrade havsytan i uppror och som fick båten att kännas som ett fjäderlätt äggskal. Vi lyckades till slut att manövrera in båten mot Allmansören, tuffa in i lä och lägga till.

Dags för lunch! Ja ni vet rutinerna! Hämta torrved, låta Linkan (norrlandskonsulten) få fart på elden, packa upp korvar, senap, korvbröd, öl, fläskpannkaka och sätta igång. Detta är gourmetmat varje gång! Hav, natur, vind och umgänget är alltid en pålitlig krydda och tre genomblåsta fiskare kunde snart ses glufsa i sig både det ena och det andra. Sen - ut och fiska på ostsidan. Klippor, vikar, stenskravel och bussiga sund är som hämtade från en exempelsamling för typiska öringmiljöer. Linkan attackerade en liten vik där han drog upp ett gäng gäddor med sitt Atom och Utö. Jag körde med ett Ludde men trots att jag bearbetade samma vik så kände jag ingenting. Detta var tydligen inte betet för dagen. David som gett sig upp på klippuddarna mot det stora blå, fokuserade förstås på öring med sin sandgrävling. Efter någon timme gav vi upp. Linkan hade sparat tre av gäddorna och dessa fileade han snabbt och effektivt. Prima mat till Uffe (katten). Han börjar bli litet till åren och måste ha sin speciella diet . Sedan en tid äter han bara fisk och gädda är en solklar favorit i matskålen.

Vi stack ut igen i blåsten till vår superhemliga gäddö. Svårt att angöra på grund av den kraftiga sidvinden, men efter några misslyckanden så låg båten i alla fall fast . Här har det aldrig misslyckats! Det verkar stå hur mycket gädda som helst rund ön. Vi var tvungna att bege oss hemåt vid fyrablecket eftersom det snart skulle mörkna. Då hade vi fiskat runt mest på lattjo och dragit upp så där en åtta, tio gäddor. Uffe skulle det inte gå någon nöd på i alla fall!

Hemresa, som sista biten längs farleden var en skumpig upplevelse. Morgonens sydvind hade vridit mot sydväst och det fanns inte tillstymmelse till lä någonstans. Dessutom hade vinden tilltagit (upp mot 18 sekundmeter enligt Båtwebben som jag kollade då vi kommit hem). Det var bara att tuffa på i motvinden. Kraftiga vågor slungade hela tiden kaskader av vatten mot oss och när vi äntligen var i hamn var vi som dränkta katter allihop. Utan flytoverall hade det varit ruggigt. Nu var man åtminstone torr och varm inombords.

Så var antagligen denna säsong över. Kul har det varit. Längtar redan till våren! Kanske det blir lite vinterfiske med Stickan i Skärgårdsstad eller vid Breviksbadet vad det lider. En biltur till Östra Lagnö skulle sitta fint också. Man får göra det bästa av situationen! Det finns inget dåligt väder - bara tråkiga vintrar!