Är det inte det ena så...

Jag stack ut själv en stund på havet i går . Gunsan var i Uppsala för att hälsa på Blomman (en gammal klasskompis) och Stickan (Michelangelo) hade koncentrationen inställd på ommålning av sitt residens. Nåväl, själv är bästa dräng, heter det ju. Det hyggliga vädret till trots så satt inte flytoverallen fel. Det är fortfarande kallt ute på vattnet.

Vinden låg på med en 5 m/s nordöstlig när jag stävade upp mot de vanliga fiskeplatserna. Jag är fortfarande tänd på jerkingen, men det ville sig inte riktigt denna dag. Jag kände flera små hugg och vid något tillfälle satt en gädda på någon meter eller så, men släppte därefter. Dom verkade inte riktigt vilja vara med i leken denna dag.

Jag hade väl så gott som gett upp då klockan närmade sig fyra på eftermiddagen. Tog ett sista kast och ett till och ett till. Kände att jag plötsligt fått in jerkrytmen fint och det blev ett gäng ytterligare kast för att trimma formen ännu mera. Plötsligt smäller det bara till! Med ingen som helst tvekan har en liten gäddgrabb fullkomligt slukat min Buster Jerk. Den måste huggit draget rakt bakifrån. Stjärtkroken satt insnärjd långt in bland gälarna. Jag insåg snabbt att jag inte skulle vara det kirurgiska ingrepp mäktigt som eventuellt kunde rädda denna varelse till fortsatt liv. Han blödde ymnigt och däcket på båten färgades snabbt av det blod som i strömmar rann ur honom. Det kändes ledsamt att ta den stackarn av daga, men något alternativ fanns inte. Hur som helst så fick han följa med hem och ligger nu i frysen i väntan på att Gunsan gör fiskbiffar eller kanske fiskpate' av honom. Frid över hans minne!