Att ta skeden i vacker hand

Alla sportfiskare har väl någon gång varit inne i en fiskeredskapsaffär. Så även undertecknad. Många gånger! Resultatet av dessa besök går att beskåda i alla mina fiskelådor. Uppdelade i sektioner trängs vobblers, skeddrag och spinnare i mängd brevid varandra. Röda, blå, gula, gröna, med stor sked, liten sked, utan sked...

Går jag in i en affär som har fiskeprylar kan jag inte avstå. Jag kommer alltid ut med ett par nya skapelser i påsen och är direkt några hundralappar fattigare! Det är bara så! Detta trots att jag inte behöver flera drag. Jag har ju knappt plats för dom som jag redan äger!
Det är som att komma in i en godisbutik. Även om jag bara skall ha några tafsar eller krokar, återfaller jag i missbruk så fort som jag ser dessa väggtavlor, dignande av läckerheter i allsköns färg och form. Frutte de Mare! Jag kan inte låta bli att gå fram och tafsa (kul va?) på dem där de hänger så förföriskt. Den ena mer fantasifull än den andra. Jag kan inte motstå! Jag saknar karaktär och jag erkänner min svaghet.

Trots att mina draglådor är fyllda med tvåtusentalets ballaste, häftigaste och effektivaste hi-tech produkter, har jag återfallit i retrofiske. Jag har åter tagit tonårsfiskets gamla drag till mitt hjärta och så gott som förlovat mig med plåtbitar som Utö, Atom och Toby. Så bra dom är fortfarande!

Jag har definierat mig själv en sanning som låter så här:
"Hugger det inte på mitt Atom, hugger det inte på något annat drag heller!"


Jag har börjat att använda främst Atom som indikator på om fisken(läs gädda) är på hugget. Får jag flera gäddor på Atom'et efter en stunds fiskande, då vet jag och kan lugnt byta till en Zalt eller en Sandwiper. Trots allt kan dessa grejor från det tyngre artilleriet ge större fisk än vad som är fallet med mitt 20 grams Atom.

Tack Abu! Ni visste vad ni gjorde redan för en mansålder sedan!